En ung hundrafemtioåring!
2011 firade Betaniakyrkan 150 år som kyrka. Mycket har hänt under dessa år, och för den som är intresserad finns en text bevarad som skrevs till församlingens 140-årsfest för ett decennium sedan. Den finns att läsa nedan.

Tollarps Frikyrkoförsamling 140 år
Text: Eric Hansson (1915-2006), 2001
Lätt språklig och layoutmässig redigering: Martin Tengblad, 2008

Följande text skrevs av Eric Hansson inför uppmärksammandet av att Betaniakyrkan fyllde 140 år (1861-2001).  Den ger en oss en bild av församlingens rötter och utveckling fram till år 2000. Då och då i texten refereras till ”nutid” vilket alltså är detsamma som året 2001, då texten skrevs (red.)

Den baptistiska väckelsen ”föddes” i Kristianstadsbygden 1857 och det året döptes på olika platser i bygden ca 400 människor. Detta skedde som en följd av konventikelplakatets upphörande – den kyrkliga förordning som bl. a. förbjöd människor att samlas till bibelläsning, bön, nattvard eller andra former av gudstjänst utan att det fanns med någon ”vigd” präst. Trots detta samlades man i hemlighet i olika grupper, som förökades undan för undan eftersom behovet av att läsa Guds ord var mycket stort i olika delar av landet.

Det dop som förrättades i Venestad vid påskhelgen 1857, då 116 människor under tre dagar döptes, var en av begynnelserna till vad som efter hand skedde i Ullstorp, Kristianstad, Rya och Tollarp.

[Följande två stycken är en senare komplettering, gjord av Eric Hansson, 030806/red] Dopet förrättades av Sven Svensson i den lilla sjö som låg bakom skolan och kallades ”Lilla land”. De nydöpta samlades på tisdagen 12 april 1857 hos Per Mårtensson i Bjärnhult. Därmed drog sig de baptistiskt sinnade dels till Ullstorps baptistförsamling och till Kristianstadsförsamlingen och något år senare till Rya utanför Tollarp där en församling bildades 1861. Men det som skedde i Venestad var inte någon isolerad företeelse bland baptisterna utan delar av den väckelse som drog fram över bygden. I själva Venestad bildades en missionsförsamling 1882, vars förste ordförande var Ola Svensson med predikanten Nils Nilsson i Forshult som föreståndare. Den kom med tiden att hålla möten även på Ovesholm, där grevinnan Louise Hamilton aktivt deltog i verksamheten. I själva Venestad var det urmakare Sven Wehlin med frun Hanna som var de mest verksamma inom föreningen.

Bland andra har byggmästaren Hjalmar Svensson i Venestad (1908-1998) i Gärds Härads Hembygdsför. Årsbok 1994 berättat om det hus som den fromma kvinnan Anette Sjödahl (1831-76) – där hon haft söndagsskola – vid sin död skänkte till de kristna samfunden. Hon ville att söndagsskolan skulle fortsätta och verksamheten bedrevs som Wenestads Missionshusaktiebolag. En aktie kostade 5 kr och 1879 upprättades en förteckning över samtliga 161 aktieägare. Huset tjänade som centrum för den frikyrkliga verksamheten under många år och det användes inte bara till söndagsskola utan framför allt till bibelförklaringar och möten av de fyra samfund som då arbetade där – Lutherska Traktatsällskapet EFS, Waldenströmarna SMF, baptisterna och senare fribaptisterna och även pingströrelsen. Fribaptisternas företrädare då var Nils Andersson-Kvick med hustrun Elna som bodde i gamla skolan. Då betalade han 1–2 kr för varje möte. Senare var också en av hans söner, Sven Nilsson (1888-1973) verksam bland fribaptisterna med sin hustru Klara och under hans tid var det åtskilliga av fribaptistpredikanterna som besökte Venestad missionshus. I och med den nya generationen kom de att tillhöra det som nu hette V. Vrams fribaptistförsamling och var en fortsättning av den tidigare Ryaförsamlingen och slutligen blev Svens son Torsten Nilsson (1923-2002) i Venestad den siste av föreståndarna i denna församling, när den 1990 gick samman med Betaniaförsamlingen i Tollarp. ”Men sången och vittnesbörden har tystnat och missionshuskastanjens 100-tals blomspiror hyllar de många som gjort sina insatser där i över ett sekel, när man i april 1994 börjar riva det anrika huset och en epok i Venestad är till ända” blir slutorden i Hjalmar Svenssons dokumentära berättelse.

Baptistförsamling bildas i Rya 1861
Av dem som döpts i Venestad bildade 15 medlemmar av Ullstorps baptistförsamling 1861 Rya baptistförsamling hos Petter Larsson i Rya, och anslöt sig till Svenska Baptistsamfundet. Det var stor väckelse i orten och 1870 hade församlingen redan ett 50-tal medlemmar. Under den emigrationsvåg som drog över bygden reste dock nästan  20 %  av medlemmarna till Amerika under några år.

I samband med Helge Åkesons verksamhet i orten övergick flertalet av dess medlemmar till Fribaptisterna 1875 och blev efter hand V. Vrams Fribaptistförsamling som under tiden fram till 1990 hade 174 medlemmar, vars föreståndare efter Petter Larsson var Hans Olsson, Nils Rickardsson och Torsten Nilsson.

De första  40 åren samlades man i Lindskogs hus i Rya, men från sekelskiftet hos Simonsons i Sätaröd och från 1930-talet i Nils Johanssons fastighet i Sandhusen som senare genom donation 1940 blev Fribaptisternas samlingslokal ELIM fram till 1990, då församlingen gick tillsammans med  Betaniaförsamlingen i Tollarp. I denna församling inneslöts också Fribaptistförsamlingen i Ilnestorp som bildats redan 1858 men som upphörde 1948.

Syförening i Tollarp anledning till församlingsbildande.
Verksamheten i Rya övertogs 1910 av Tollarps Missionsförsamling som började 1908 med att bilda en syförening. Om detta skriver sekr. Nils Heimer i en sammanfattning 1940:

”… Den 16 febr. 1908 samlades några troende kvinnor hos lokförare Persson i Tollarp – åtta fruar och tre fröknar – och bildade en syförening och valde till ordförande Sigrid Persson, kassör handlare Jöns Åkeson och sekr. frk Christina Ingemansson (senare fru Wohlrat)”. Enligt stadgarna skulle man samlas i regel två gånger i månaden och mötestiderna var från kl. 2 till 6. De började med Guds ord och bön och avslutades vanligtvis med bönemöte på knä. Under mötets gång förekom läsning av uppbygglig art eller samtal i andliga frågor.

Samma år bildades också Tollarps Kristliga Missionsförening. Detta skedde hos handlare Jöns Åkeson, som även lät inreda en predikolokal i sin dåvarande fastighet, (nuvarande Pappersaffären vid Torget) som han upplät utan kostnad för möten. Den sålunda bildade föreningen var i början ett slags alliansförening, där såväl Missionsförbundets som Helgelseförbundets och Fribaptisternas predikanter och missionärer mottogs för möten.

Tollarps Missionsförsamling
Först 1910 bildades en friförsamling under distriktsföreståndare O N Thomsons ledning och ändrades i samband därmed namnet till Tollarps Missionsförsamling, som 1924 ändrades till Betaniaförsamlingen. I samband med församlingsbildningen 1910 beslöts även att församlingen skulle ansluta sig till Missionsförbundet. I Åkesons lilla lokal hölls många välsignade möten och själar sökte frälsning.

(Här nämner Heimer ingenting om doppraxis. Enligt matrikeln är ingenting antecknat om de första 10 medlemmarnas status ang. dop men från och med att man tog den nya kyrkan i bruk, i vilken dopgrav byggts, synes man ha gått in för det baptistiska trosdopet. Anm. Av EH)

Betaniakyrkan byggs 1914
Men när Åkeson 1913 sålde fastigheten stod man utan lokal. Församlingen beslutade då att göra förfrågan hos Lutherska Missionsföreningen om de mot ersättning ville upplåta deras missionshus för möten. Enligt protokollsutdrag därifrån medgav de tillstånd tillsvidare med villkor att mötena skulle hållas på Guds ords och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund samt finge ej pågå under gudstjänsttid i Västra Vrams kyrka.

Men man ville själva bestämma mötestiderna och vara fria. Då uppkom tanken att själva bygga ett missionshus. Handlare Åkeson skänkte 1000 kr som en grundplåt, och man insamlade 336 kr. Det var vad man hade att bygga med. Huset uppfördes 1914 och kostade något över 6500 kronor. Invigningen skedde den 5 jan. 1915 då bl. a. distriktsföreståndare Thomsson och möbelhandlare Bredberg talade och sångare från Ö. Sönnarslöv medverkade med sång och musik. Medlemsantalet var då 10 …”

Så långt Heimers berättelse.

Vid genomgång av det till arkivet i Lund inlämnade materialet för den första församlingsbildningen framgår att tre kassaböcker och matrikeln finns bevarade. Den första började 23 mars 1908 och sträckte sig till 1928. Första året hade man en kassaomslutning på 239:75 och då står antecknat ”Utbetalt respengar till predikanter Björkman 4:-, A. Olsson 3:- osv. och Bengta fick 1:- i mån. för städningen.”

Nästa bok gällde Tollarps Missionsförsamling 1929-34 och då betalade man bl. a. till  Skånes Missionssällskap 32 kr (sannolikt medlemskap), söndagsskoltidningar 75 och hednamission 82 kr. Kassabok nr 3 handlar om Betaniaförsamlingens kassaomslutning, som ökade år för år.

Välsignad inflyttning
Till Tollarp inflyttade 1909 köpmannen Axel Wohlrath från Svedala som ingick äktenskap med Christina Ingemansson från Östra Sönnarslöv, som redan 1907 startat manufakturaffär i Tollarp. De byggde 1913 eget affärshus vid Torget (f d Domus tomt) med olika avdelningar och syateljé på övervåningen, där Clara Andersson med tiden blev föreståndare. Ibland gjordes syrummet om till möteslokal. Wohlrath var också mångårig ordförande och en av församlingens ledargestalter under mer än 40 års tid samt söndagsskollärare i 63 år.

Under 1924 bildades i Tollarp en pingstförsamling under ledning av den från Amerika hemkomne Albert Barth, en ortens son som blivit frälst i USA. De hade under det första året ingen egen lokal utan höll till i Betania med sina möten.

Utträde ur Missionsförbundet
År 1934 beslöt församlingen att utträda ur Missionsförbundet. För flera kändes det svårt att slita de band som vuxit fram och några utträdde. Men församlingen kom nu att mer samarbeta med Örebromissionen och tog emot deras vittnen och pastorer.

Väckelsetider
Märkesår för församlingens utveckling var 1918, då evangelist Hanna Andersson höll seriemöten i Tollarp och Ilnestorp och väckelsen bröt fram så att församlingen ökade med 20 personer, samt 1932, då väckelsen fortsatte och 22 nya medlemmar tillkom. Det var stundtals så mycket folk att båda salarna var fullsatta och en del kom inte in. Man hade då ännu ingen egen pastor utan olika predikanter och evangelister förkunnade Ordet och vann själar för Gud. SMF: s evangelist Alex Olofsson kallades till en mötesserie under 1927 och det är åtskilliga av församlingens medlemmar som räknar sin omvändelse i dessa möten. Man började också med tältkonferenser i slutet av 20-talet med sådana talare som Paul Edman, Pastor Orre och Knut Sjöberg samt Gösta Rosén flera gånger samt August Jönsson.

1933 anställde församlingen evangelisten Robert Svensson och han blev kvar under några år som församlingens förste pastor. Vid slutet av 1939 hade församlingen 79 medlemmar och tre utposter: Östra Vram, Rya och Sätaröd.

Ledargestalter
Bland ledargestalter i församlingarna under åren minns många Per Andersson, Per Jönsson, Sigfrid Wattvill och Nils Andersson och bland systrarna den nu (år 2001, red anm.) 92-åriga Clara Andersson samt nyligen hemgångna Signe Andersson, medlem under 72 år. Och från fribaptisterna var det många som kände sadelmakare Hans Olsson – förkunnare och föreståndare i Fribaptistförsamlingen. Eller det vänsälla handlareparet Rut och Nils Rickardsson med bas i Östra Vram och Nils som mångårig församlingsföreståndare.

Barn- och ungdomsarbetet
Söndagsskolan startade tidigt och hade under många år stor plats i arbetet. Åtskilliga syskon delade arbetsuppgifterna med Wohlrat i Betania och handlaren Ester Nilsson i V. Vram som söndagskollärare och gjorde betydande insatser i församlingarnas verksamhet under många år. Redan Robert Svensson hade bibelklass jämsides med söndagsskolan och senare var det livaktiga scoutliknande ungdomsgrupper igång.

Pastorer och medarbetare
I raden av dem som tjänat församlingen vill vi nämna ett antal namn. Men det har inte varit möjligt att exakt få fram de tider när de tjänat i Betaniaförsamlingen. För Fribaptistförsamlingens del fortsatte man ända till samgåendet med att anlita rese- predikanter och hade inga anställda. I sammanställningen ingår inte heller de evangelister som varit med enbart för serier eller kortare tid.

Men om man söker följa årtalen och fortsätter efter Robert Svensson – församlingens förste pastor och fader till partiledaren Alf Svensson – kommer Helmer Ödman därefter fram till 1941. Så Harald Anderson och Helge Jonsson. Så kommer Ivan och Mary Karlsson 47-48, sen Hubert Wilnerzon fr – 48, Ragnar Jonsson fr – 51 och Widar Sandén 55-56. Han efterträddes av Birger Thoresson fram till slutet av – 59. Då är det aktuellt med Rolf Malm, som tillika med några av de andra också hade del av tjänsten i Åhusförsamlingen. Han var bl. a. med vid 50-årsjublet på nyåret – 65. Och under hans tid växte en livaktig blåsorkester fram. Efter honom kom Roland Kvist från – 66 ett år innan han åkte som missionär till Sydafrika.

Sedan var det dags för Håkan och Ingrid Arenius att komma och från deras tid levde det 1968 startade Lilldagis kvar under mer än 30 år till många Tollarpsbarns glädje. Efter dem Lennart Thörn under 1969-70 och han efterträddes – 71 av Bo Sävhammar innan Kristianstadsbrodern Helge Carlsson fortsatte – 72 och efter honom kom Roland Freed – 74 och hade en växandets tid här innan Tommy Sandén tog vid åren 1980-83. Han efterträddes av Roland Antonsson – 84 som 1986 fick vara med om att om- och tillbygga vår kyrka. Den hade renoverats flera gånger under åren men nu byggdes den till såsom den nu är. Han tjänade till – 87 och då ryckte Johan Björklund in i en prövande tid, när också flera av de yngre i ledarskapet flyttade till andra orter o församlingar.

Församlingen ombildas
Så var det från hösten 1989 dags för fribaptistledaren Rune Wadenborg att dela tjänsten med Åhus Frikyrka och han inte bara fortsatte med ombyggnad och renovering. Under hans period ny- och ombildades 1990 också Betaniaförsamlingen och gick samman med V Vrams Fribaptistförsamling. Resultatet blev det nuvarande Tollarps Frikyrkoförsamling, som sedan 1997 samarbetar med den då bildade samfundsgemenskapen Nybygget – kristen samverkan (nuvarande Evangeliska Frikyrkan (EFK), red. anm.)

Patrik Ljungh anställldes1992 som ungdomspastor och tjänade sedan församlingen till 1998.  Och flera evangelister var under de åren också med i det livliga arbetet. Församlingen kunde de åren glädjas åt en stark ökning av ungdomsarbetet och andra aktiviteter. Från hösten 1999 är Niclas Wikström pastor i församlingen, som vid årsskiftet 2000 hade 65 medlemmar.

Utlandsmission
Vår församling fortsätter med att satsa på ett betydande underhåll och stöd till utlandsmissionen. Ivan och Mary Karlsson stannade nästan hela sitt liv i Södra Afrika och har varit medlemmar i vår församling. Och fribaptistförsamlingen hade under nästan 30 års tid Anita Hansson som sin missionär i Zambia och Mocambique.

En uthållig syförening/missionsgrupp lever fortfarande vidare och bidrar till missionsunderhåll med sina medel. BRÖD TILL BRÖDER – visionen har under många år varit ett av församlingens viktigaste tillfällen att få kontakt med människor utanför församlingen, där olika former av kampanjer och andra insatser har prövats.  Idén lever friskt idag och dess årliga bakverksförsäljning och insamlingar förlöser mycken kärlek och många kontakter har blivit en god tradition, som berör många i samhället.

Drag vidare!
140 år är en lång tid som sträcker sig över fem generationer Vi har några som var föregångare och varit knutna till den baptistiska traditionen och bibelsynen under hela denna tid, som började med mycken förföljelse och stora trakasserier för trons och Jesu namns skull. Men undan för undan har människor trätt in i efterföljarnas led och en dag skall skaran bli fulltalig och den stora festen skall hållas. Visst tycker vi att det ibland ser lika mörkt ut som det var för Israels barn när de stod vid Röda havets strand. Men de fick beskedet: Drag vidare! Herren skall strida för er! Och den hälsningen ur 2 Moseboken får vi också ta till oss idag!

Tollarp i sept. 2001.
Eric Hansson